Så har det gått en vecka här i Nairobi. Det är ganska svalt och det regnar ofta på eftermiddagarna. Vi bor på ett lägenhetshotell som heter Woodmere Serviced Apartments. Det ligger ca 15 minuter från Yaya köpcenter i Kilimani. Första dagarna bodde vi i en tvåa med öppen spis och härliga möbler i mörkt trä och högt i tak, balkong och barkök. Sen blev den billigare skrubb som vi bokat ledig och vi förvisades ut ur paradiset. Vi bor nu i en sk "Studio", dvs ett rum med kokvrå och badrum samt ett loft med säng. Det är helt ok.
Det finns pool men det är som sagt ganska kallt, Noa vägrar att bada efter att ha doppat tårna en gång! Det finns några mysiga hundar som Noa älskar, och massor med växter och blommor att utforska. Tryggt och bra och internet!
Linda kommer till oss nu på måndag. Hon kommer att vara här hela nästa vecka. Det är ganska tufft för henne i Juba, extremt mycket jobb och höga krav. Nu längtar vi efter att ha henne hos oss.
Noa och jag fördriver dagarna med lite olika saker. Vi har gjort upp ett veckoschema så att vi ska få lite ordning på tillvaron. Tisdag och torsdag är det "Pappas förskola" med lite olika "pedagogiska" aktiviter. Jag lämnar honom på förskolan, sen låtsas jag gå och sen tar "fröken" över. Noa kallar mig fröken hela dagen tills jag kommer och låtsas hämta... då blir jag pappa igen. Onsdag är stora utflyktsdagen, då ska vi åka och se på djur eller annat spännande. Måndag och fredag är bad, boll och småutflykter till Yaya eller stan. Det finns ett dagis på Yaya som vi håller på och utforskar och vänjer oss vid. Kan vara bra att kunna lämna Noa en stund för att träffa folk eller göra ärenden. Vi får se hur det går.
Jag sitter och jobbar när Noa har somnat. Det är inte så mycket ös kvar i gammfarsan när man har jagat och vaktat galen 2,5 åringen en hel dag, men jag försöker få lite gjort.
Det är underbart att vara i Kenya, jag frossar i känslan och i grillad majs, frukt och bahjia på Slush. Lyssnar på KBC swahilinyheterna och läser i tidningarna om vad som händer i landet. Lyssnar på musik och övar min rostiga swahili med stackare som orkar med.
Att vara pappa med barn verkar ännu konstigare här än det var i Khartoum! Männen här verkar som frågetecken! Kvinnorna ackar sig oroligt, 'where is mummy?'. På alla restauranger (de få jag varit på hittills) frågar dom när mamma kommer när dom tar beställning. Detta är nytt för mig! Jag har ju inte varit här med barn tidigare. Intressant! När jag kommer med Noa i selen på ryggen är det som om något kortsluts i folks blickar, öh ba öh ba ba ba... Det verkar liksom hamna utanför kartan...! Men, eftersom jag är i anomyma storstan (ja, Afrika är inte hej med alla överallt!) och är viting så passerar det utan större kaos, lite fnitter och råa kommentarer dock ibland.
Vi åker mycket buss, taxi ibland när matkassarna och en trilskande Noa blir för tungt för stackars pappa. Noa var i gasen igår när vi åkte matatu med dundrande hiphop i öronen. Plötsligt exploderade reservdäcket under vårt säte. Hur roligt kan det bli att åka buss egentligen?!
