Freedom from Hunger Walk 2007

Varje år arrangeras vandringar på flera platser i Kenya - Freedom from Hunger Walk. Noa och jag deltog under förra lördagen i den vandring som ägde rum i Nairobi under parollen "Stamp out Hunger". Tillsammans med uppskattningsvis 10 000 personer traskade vi 18 kilometer genom Nairobis gator.

De första nio kilometrarna hängde Noa nöjt i selen på min rygg. Resten av vägen ömsom sprang han ömsom nyttjade han åter packåsnan pappa. Noa var garanterat den yngste av alla vandringens deltagare och var stor källa till glädje där han stultade fram mot hungern. Ja, han var väl inte helt införstådd med det höga syftet med vandringen, men han var glad och go hela vägen.

Att vandra för en sak, eller mot, är speciellt på många sätt. Stora omvandlingar har genom historien skett i gemensamma vandringar. Det finns en härlig symbolik i det gemensamma vandrandet för en gemensam sak, mot ett gemensamt mål. Dessutom kan det visa sig mycket trevligt rent socialt.

När tröttheten värker och köttsåren mellan de lite för runda låren svider - känner man då att man stödjer den hungrige? En kille som livnär sig på att väga folk på gatan uppmanade förbipasserande att väga sig för att se hur hungriga dom blivit av att vandra... Och visst, hunger blev också en medvandrare.

Var tredje kilometer passerade vi stationer med lite vatten eller mjölk att dricka från det störste sponsorn, Brookside. En stämpel på armen och lite information om hur långt det är kvar. Några hundra meter efter varje station ligger sen drivor med mjölkpaket eller plastflaskor. Men det kvittar ju, för denna vandring var ju mot hunger och inte för miljön. Den vandringen är en annan dag eller i en annan stad.

Noa han vet än så länge inte så mycket om att vara hungrig. Han vet heller inte att miljoner barn, många i hans ålder, lägger sig hungriga varje kväll. Den informationen tänker jag undanhålla honom ännu en tid. Men han var en god medvandrare. Och det räcker ju.