Så var vi åter vid Nilens strand. Den ”riktiga” Nilen som strömmar ur Afrikas hjärta. Noa och jag finner den kvinnliga centralgestalten i våra liv vid Juba international airport. Det är alltså här hon håller till, i Juba, det närmaste jag kommit världens ände hittills.
Att komma till denna by som är huvudstad i södra Sudan är en närmast bisarr upplevelse. Det är trafikstockning på vägarna – vita biståndsbilar nästan enbart. Överallt pågår byggnation och däremellan står tält och ”tukuls” tätt.
Vi bor vid Nilens strand, bland mangoträden på Mango Camp. Det är som att tillbringa en semesterweekend vid ett exotiskt turistmål. God mat och en härlig natur gör det till en härlig och avkopplande stund för oss. Att sakta glida längsmed Nilens vatten är vilsamt för kropp och helande för själ. Vi är förunnade. Kontrasten river i hjärtat.
Att förstå en plats kräver tid, att känna den tar ett liv. Vi har sett Juba, lite grand. Vi har luktat på Juba, lite grand. Vi har blivit förälskade i Juba, lite grand.
Kanske återvänder vi, kanske gör vi det inte.
måndag 18 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar