Luther, Kibaki och Obare

Så står jag där i klungan. Nyfiket tränger vi oss mot taggtråden för att om möjligt få en glimt av presidenten. Evangelisk Lutherska kyrkan i Kenya inviger sin nya administrationsbyggnad med det passande namnet "Luther Plaza". Jag står där och hör orkestern spela inifrån området. Sneglar på presidentens säkerhetsfolk. Biffiga typer, några som jag känner igen från bilderna häromdagen då dom gav sig på en stackars fotograf som var del av Irans presidents entourage under statsbesöket här i Kenya. Mer muskler än hjärnor känns passande och jag fnittrar till. Avundsjukt?

Lite stolt berättar jag för en av mina grannar i klungan att jag är svensk och att det var svenska missionärer som var med och startade kyrkan för många år sedan. Denna kyrka som nu byggt detta hus mitt i Nairobi, i skuggan av maktens kulle, med presidenten som hedersgäst.

Och där är han, president Mwai Kibaki. Han kommer gående flankerad av Most Reverend Dr Walter Obare och General Secretary John Halekhe. Dom skakar hand och jag funderar över hur det skulle vara att träff denne man. Är han fortfarande den briljante beläste strategen? Även nu på ålderns höst efter sin stroke? Är han så trevlig som det sägs? Men mest undrar jag, kanske tillsammans med en hel del kenyaner, vet han fortfarande vad han gör? Vem är det som bestämmer egentligen i detta underbara land?

Mannen kliver ensam in i sin Mercedes. Gråter eller skrattar han där, undrar jag när kortegen rullar bort och klungan upplöses i Nairobis myller av människor, makt och minnen. Vad vet jag!